Sommarminnen

 

Jag satt på ett flygplan och frös så att jag fick gåshud - när vi landade slog värmen emot mig som en vägg.

Jag tog på mig mina röda Converse, gick runt med Belle and Sebastian i hörlurarna och bara njöt av lugnet.

Jag fick äntligen komma till Frankrike efter ett dygns tågresa, och jag blev inte besviken.

Jag låg i gräset i Domkyrkoparken tillsammans med en av världens finaste och åt av en alldeles för söt glass som jag slängde till slut.

Jag tog tusentals bilder som jag verkligen, verkligen borde ha rensat bland.

Jag var tvungen att äta som en häst men gick ändå ner i vikt (förstår faktiskt inte hur det gick till).

Jag gick på långpromenad mitt i natten i sällskap av helt fantastiska människor och pratade om allt ifrån Sims 2 till The Beatles.

Jag återupptäckte Vadstena. Åk dit.

Jag åkte på läger ihop med massor av saknade personer och spelade musik, badade och huttrade, gick till Ica varenda dag utan att köpa något själv och försökte dansa till Gangnam Style (vi var så duktiga så).

Jag kom hem igen och kaos utbröt.

Jag började i skolan och var så glad att återse alla i klassen.

Jag lämnade skolan och insåg att det är sant som det sägs: man förstår inte hur mycket man uppskattar saker förrän man inte längre får ta del av dem.

Måste bara säga att du skriver SÅ fint! Bara så du vet, du kommer inte att skriva ett ord på den här bloggen utan att jag nosar igenom det. Du borde bli författare elr nåt, parallellt med läkare o musiker o allt haha ;) seriöst. Puss pårej! <3