Kan sammanfatta de senaste dagarna i ord som scones på Café Berget, halvspontan övernattning hos Christina, firande av Stina med Rappakalja och tårta och filmer som The Sisterhood of the Traveling Pants (symbolik, mina vänner, symbolik) och snack till fem, halv sex i morse, lunch hemma med familjen efter senaste uppvaknandet på flera månader för min del, och sedan bio i form av Sune i Grekland. Den måste man ju bara se för en riktig nostalgitripp, haha.

 

Jag har varit så glad den här helgen. Allt har varit så bra och kristallklart, vackert. Det känns så bekant, vädret, solen på snön. En påminnelse om att trots att allting förändras hela tiden och vi går mot slutet av en era, så behöver det inte betyda slutet för oss. Visst är jag rädd för framtiden, för jag vill inte glida ifrån mina bästa människor. Men så behöver det inte bli så länge vi fortfarande älskar varandra.