Kvällstankar

 

Rött, rött, rött - temat för dagen.

 

Imorgon är en dag jag sett fram emot väldigt länge: min första skoldag tillbaka på heltid efter sjukskrivningen. Det är äntligen dags efter en lång period av halvdagar, och dessförinnan ingen skola alls. Två och en halv dag hann jag gå i nian efter sommarlovet, innan jag plötsligt inte fick längre. Men nu är det över. Jag är tillbaka.

 

Min läkare kom med beskedet i onsdags. Besöket på BUP:s ätstörningsenhet innebar, som alltid då läkartid är inbokad, vägning. Så klart att jag visste att jag hade gått upp. Inte var det mycket heller, då jag dessutom vägde mig efter lunch den här gången (annars brukar det alltid vara efter frukost eller förmiddagens mellanmål). Men i ögonblicket jag såg siffrorna på vågen var det som om hela jag tömdes på luft. Jag kunde inte hålla tårarna borta och grät från och till i flera timmar efteråt. Inne i undersökningsrummet hade jag svårt att glädjas åt läkarens beslut om utökad skolgång. Jag bara grät och försökte ta in hans ord. Inne på hans rum kom tårarna igen, och ute i korridoren då det var dags att gå hem. Varför får inte jag vara smal? Varför?

SVAR: Hej Maja. Jag blir så varm i hjärtat av dina fina ord, TACK! Jag kikade in och läste lite på din blogg och jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag såg dig i onsdags! Jag vet inte om du minns men jag satt i väntrummet när du kom ut.. Vi kollade på varandra och jag minns hur jag tänkte att jag ville säga: "Det blir lättare, du klarar det här. DU ÄR STARK", men vågade inte. Jag såg även att du går på folkungaskolan, det gör jag också, fast i gymnasiet. Är inte världen liten? Jag hoppas att du mår bra, skriv gärna någon mer gång, du får gärna göra det på mail om du villl: [email protected]

Maja,Jag är glad att du är tillbaka i skolan, Vi har saknat dig!! Vi i bandet behöver dig också! Vilken fin liten blogg du skapat måste jag säga! Väldigt kul att läsa! Måste ses snart igen! // Albin