Lucia
Klassens egna luciatåg idag var alltså också ett avslutande kapitel och jag kan inte tänka mig ett bättre avslut än att stå mitt i fruktavdelningen på Ica Maxi och sjunga. Det var ganska oslagbart. Sedan var majoriteten av killarna i min klass väldigt måna om att bli av med sina stjärngossestrutar så nu har jag en istället. Det känns bra om jag skulle vilja vara stjärngosse någon dag, man vet ju aldrig.
Klart att jag kommer att sakna det här. Övningar från oktober, på kören och musiken, panik över låttexter och understämmor dagarna innan och, hrm hrm, under själva konserterna (det är alltid något!), lucialinnen och röd-svart klädkod, rädslan att svimma, eller snubbla, känslan av att stå i kören framför kyrkbänkarna och leta välbekanta ansikten i publiken, för att sedan lämna den platsen för alltid med en sista blick ut över folkhavet. Applåder.
Kommentarer
Trackback
