Lucia

Publicerat 2012-12-13 22:42:29 i Allmänt
 
De var egentligen precis som tidigare år och ändå alldeles speciella, våra sista luciakonserter. Jag grät inte och det förvånar mig. Många gjorde det och jag var själv inställd på att lämna kyrkan i tårar. Istället var jag inne i min vanliga sinnesstämning - passivt hysteriskt högljutt flummande tänkande pratande, åh, jag kommer inte ifrån det ens när jag är ledsen. Ledsamt är det, att det är slut, men något tårfyllt "farväl" blev det inte. Vid närmare eftertanke är jag faktiskt inte ledsen, snarare glad åt alla fina minnen jag har av mina snart sex år i musikklass.
 
Klassens egna luciatåg idag var alltså också ett avslutande kapitel och jag kan inte tänka mig ett bättre avslut än att stå mitt i fruktavdelningen på Ica Maxi och sjunga. Det var ganska oslagbart. Sedan var majoriteten av killarna i min klass väldigt måna om att bli av med sina stjärngossestrutar så nu har jag en istället. Det känns bra om jag skulle vilja vara stjärngosse någon dag, man vet ju aldrig.
 
Klart att jag kommer att sakna det här. Övningar från oktober, på kören och musiken, panik över låttexter och understämmor dagarna innan och, hrm hrm, under själva konserterna (det är alltid något!), lucialinnen och röd-svart klädkod, rädslan att svimma, eller snubbla, känslan av att stå i kören framför kyrkbänkarna och leta välbekanta ansikten i publiken, för att sedan lämna den platsen för alltid med en sista blick ut över folkhavet. Applåder.
Direktlänk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0